Nostalgiglass!
Ramlade över GB:s glassarkiv. Och minnena finns alla gånger kvar. Tror jag åt mycket mer glass än jag kommer ihåg för herregud vad många glassar jag ätit i mitt liv.

Glassen no 1. Alltid en tophat hos dagmamman om det var ett väldigt speciellt tillfälle. Kommer ihåg än idag hur impopulär jag blev hos min dagmamma när jag fick en tophat i hennes bil. "Upp med armarna" sa hon för hon skulle sätta på mig bältet. Jag tog upp armarna, med glassen i topp. Rakt upp i biltaket.

Igloo cola - glassen som försökte lära oss att dela kamratligt men som alltid fick oss att sura över tappad glass.

Cornetto jordgubb, finns fortfarande fast i en ny version. Detta är originalet, med spiralerna högst upp.

Spirello som den hette då (Twister nu) minns jag som bra mycket godare än dagens version. Antingen var den det eller också har jag bara vuxit ifrån sura smaker.

Boomy! Den var fantastisk! Mellandelen smakade citron och var sur som ättika men jag gillade det. Vet inte om jag hade varit lika positiv idag. Toppen var det allra godaste.

Spöket som är längst ner till höger. Som en lakritspuck fast med röda ögon.

Puckstång, Vaniljpuck, Vaniljstång etc. Den enda glassen man fick när man var riktigt liten för den var den billigaste, minsta och den enda vi orkade.

Den här glassen vill jag ha tillbaka! Den var poppigt sur och smakade jordgubb. Uppfriskande.

På 90-talet uppkom så många märkliga idéer. Glass i småbitar blev ingen hit, särskilt inte hos städande föräldrar, men jag kommer ihåg att de smakade som kalla godisar. Och så var de i form av fötter. (Sa ju att man hade konstiga idéer.)


Max skattkista. Lite glass och i botten låg ett klistermärke eller liknande varje gång. Man köpte den för spänningens skull. Liten sked följde med.

Namnet på den här glassen har fallit bort ur alla bilder som finns. Det står inte Blue Surf som jag trodde. Men den var god, alldeles inkletad i godissmak och med fastklibbade godisar på. Sprängfull av färgämnen och säkert en massa annat ohälsosamt också. Men som med det mesta ohälsosamma här i livet så höjde det livskvaliteten.

