När sanningen inte är god nog kryddas den till förbannelse
Har funderat lite över vad det är som gör att folk hellre väljer att leva i felaktig tro än att ta reda på fakta. Vi talar utöver religiösa fenomen, vi talar till exempel situationer där man vet att Moderaterna har i sitt partiprogram att de vill rekrytera 20 000 nya poliser (figurativt exempel) men man fortsätter ändå envist hävda att de vill ta bort 5000 polistjänster. Fast man vet att man har fel så fortsätter man sprida den felaktiga infon - för det låter mycket värre, häftigare, bättre eller mer spännande. Det sker både på privat, politiskt och vetenskapligt plan.
På det privata planet: Man vet att grannen köpt ny bil. Man har ingen aning om vilket märke eller varför, men man väljer att säga att grannen tyvärr "kvaddade sin Ford på fyllan så nu köper han en Mazda istället för fogden tog alla pengar så det räckte bara till en skruttig begagnad bil." Det låter mer spännande.
På det politiska planet: Man vet att Sverigedemokraterna har en del bra motioner i sitt program, men man väljer att bortse från dem för att det är mer politiskt korrekt att rösta grönt. Det låter värre.
På det vetenskapliga planet: Man vet att det enligt forskning är dåligt att röka som gravid. Men det faktum att ens egen mamma rökt in en sedan man var ett embryo och att det som tur är gick bra bli mer värd faktan och bli sanningen. (Hur många artiklar har vi inte som varnar oss för den "livsfarliga potatisen", "cancerframkallande vattnet" och "den enorma faran i att somna nära en golfboll som innehåller giftiga plaster" typ?) Det sitter djupt rotat i människans natur att utmärka sin individualitet men ändå accepteras av den tysta gruppen.
På det privata planet: Man vet att grannen köpt ny bil. Man har ingen aning om vilket märke eller varför, men man väljer att säga att grannen tyvärr "kvaddade sin Ford på fyllan så nu köper han en Mazda istället för fogden tog alla pengar så det räckte bara till en skruttig begagnad bil." Det låter mer spännande.
På det politiska planet: Man vet att Sverigedemokraterna har en del bra motioner i sitt program, men man väljer att bortse från dem för att det är mer politiskt korrekt att rösta grönt. Det låter värre.
På det vetenskapliga planet: Man vet att det enligt forskning är dåligt att röka som gravid. Men det faktum att ens egen mamma rökt in en sedan man var ett embryo och att det som tur är gick bra bli mer värd faktan och bli sanningen. (Hur många artiklar har vi inte som varnar oss för den "livsfarliga potatisen", "cancerframkallande vattnet" och "den enorma faran i att somna nära en golfboll som innehåller giftiga plaster" typ?) Det sitter djupt rotat i människans natur att utmärka sin individualitet men ändå accepteras av den tysta gruppen.
Läste en annan blogg där författaren är dedikerad medlem i moderata ungdomsförbundet. Hon sprider, i all vänlighet men fortfarande intensivt, innehållet i Moderaternas partipolitik eftersom det är hela syftet med hennes inlägg. Hon får en hel del påhopp i sitt kommentarsfält - över hälften består av olika påståenden av Moderaterna som lätt kan kollas upp och avslås som larv. Folk verkar i allmänhet ha en begränsad förmåga att skilja på jag håller inte med och du har fel.
Är det inte svårt, så säg? Sanningen är svårare än lögnen. Det är därför den är så exklusiv.
