Betyg
Jag sitter i dagarna och filar på min anmälan till vårens högskolekurser. Varje gång jag loggar in möts jag av mina egna meriter både från gymnasium, högskolor och högskoleprov. Som en spegel av goda ambitioner och skolkdagar i vårsolen - här finns inget filter utan allt kommer helt obarmhärtigt tillbaka.
Jag hade inte dåliga betyg på gymnasiet. De är ganska bra. Med tanke på att jag fick barn och ändå lyckades gå ut med min egen klass är de fantastiska. Men jag kan ändå ångra att jag inte gav liiiite till, kämpade liiiite längre. Att jag inte kom igen, ryckte upp mig, tog i lite! Men visst, betygen är okej. En av de bästa i min klass. Men idag när jag inte gör annat än pluggar kan jag ändå känna att tänk om jag lagt i en växel till – då hade i princip alla utbildningar varit öppna för mig! Å andra sidan har jag aldrig blivit struken från en utbildning på grund av för låga betyg, så jag antar att mina ”ganska bra” betyg tagit mig dit jag vill ändå.
Sen kan man väl inte riktigt vara bra på allt heller. Jag var kass på alla mina tekniska ämnen. Men jag var in i helvete bra i språk.
